Ettakluddare

Idag var det äntligen dags, nu fick storsonen äntligen börja i första klass! Så han har längtat, pratat och väntat. Det var en glad och förväntansfull kille som skuttade framför oss på vägen till skolan i morse. Hoppas att han får ha kvar den känslan länge länge.

"Sluta ta kort mamma, skynda dig så vi inte kommer för sent!"

Glädjs med honom men samtidigt så känns det konstigt i hjärtat. Var det inte i förra veckan jag dansade med honom i timmar för att lugna honom när han hade ont som liten bebis, som inte kunde förklara vart det gjorde ont? Sen somnade han utmattad under babygymmet. Älskade älskade ungen min.