torsdag 30 september 2010

Den vilda jakten på röven

Ludvig har blivit lätt fascinerad av rävar sen han har sett flera i sina böcker. Så idag efter middagen när han ville köra bobbycar runt kvarteret så skulle vi tydligen på rävjakt. Han får upp en faslig fart på bobbycaren, kör som besatt och tjoar samtidigt högt och entusiastiskt: Ludvig jaga räv. Eller, det är det han menar. Vad han skriker är: Ludd aga rjööööv!

torsdag 23 september 2010

Dagens boktips

är Mitt liv med Saddam av Parisoula Lampsos och Lena Katarina Swanberg. Väldigt läsvärd, intressant och visar på hur komplexa vi människor är.


Betyg: 4+ (av 5)


söndag 19 september 2010

Besviken

Så har vi fått nazister i riksdagen. Jag skäms idag över att kalla mig svensk. Kan inte låta bli att undra om så många människor verkligen hatar och är så rädda eller om dem bara är för ointelligenta för att se vad som genomsyrar hela SDs partimanifest?

Jimmy Åkesson: Det här är en banan. Det är en frukt och den är gul. Smakar gott också. Så ja, det är en banan.
Förvirrad människa utan förmåga att ifrågasätta: Ah. BANAN! Ja, det är en banan såklart!


torsdag 16 september 2010

Bedrägeri

Det är inte bara människor som bedrar, utan också naturen. Kanske är det naturligt att bedra? Brännässlor till exempel. De doftar underbart gott men är man inte försiktig så bränner man sig lätt. Brännässlor är som kärlek.

Jag har blivit lika sårad av kärlek som av nässlor. Tragiska kärlekshistorier är mest jobbiga så jag berättar den om nässlorna istället. Det var på den tiden då vi fortfarande bodde i Sätra. Från vårt hus gick det en lång brant backe och längst ner så var sidorna på vägen kantade av djupa diken fyllda av just nässlor. Min morbror hade hjälpt brorsan att bygga en lådbil. Brorsan hade svårt att styra den och han var 7 år, gissa då hur svår den var att hantera för mig som var 3½. Han lurade i mig att jag visst kunde åka och sen weeeeeee ner för backen. Kraschade med en farlig smäll rakt ner i diket. Extra mysigt eftersom det var en het sensommardag och jag var endast klädd i ett par shorts. Tror det nästan gick åt en hel flaska salubrin när mamma baddade mig.

Jag klurar fortfarande på min hämnd. Peter - du är aldrig säker! ;)

Märkligt  att jag trots det tycker om doften av nässlor, precis som jag älskar kärleken.


tisdag 14 september 2010

Klagovisa

Visst är det skönt, roligt och befriande att få klaga av sig ibland. Dessutom ger klagandet en social samhörighet när man tillsammans med arbetskamraterna diskuterar och beklagar sig över hur dålig vägen är till arbetsplatsen, när man pratar med andra föräldrar om att personalstyrkan på dagis halverats och jämför väntetider på akuten. Men om du inte röstar på söndag så avsäger du dig din rätt att klaga på allt annat än dig själv de nästkommande 4 åren. Och hur j-vla kul är det på en skala?

Rösta!

måndag 13 september 2010

Osteolog

Sist på fotbollsträningen sprang dem stafett. Agaton som vanligtvis brukar vara snabb gjorde lite halvbra ifrån sig eftersom han under hela loppet tittade ner på sina fötter. Frågade idag varför han gjorde så.
"Jag kollade så att benen sprang bra"

fredag 10 september 2010

Tacksamt arg

Blir både arg och ledsen när jag läser om 1 åriga flickan som dog i vattkoppor. Det hade kunnat vara vår Ludvig! Vi ringde flera samtal till sjukvårdsrådgivningen då vi kände att det här är verkligen inte normalt. Han åt inte, var inte sig själv, skrek rakt ut av smärta och hans hud var vit (ja förutom ilsket rött där alla koppor var) och kändes död. Efter två dygn bestämde vi oss för att en läkare måste titta på honom, sen får sjukvårdsrådgivningen säga vad dem vill. Tanten i telefon tvärvägrade men gick med på att fråga en läkare. Han sa ja. Då gick hon och frågade ytterligare en som också sa ja. >:[

Självklar förstår jag att dem inte vill ha in smittan på sjukhuset, men det finns isoleringsrum av en orsak.

Det visade sig att våran Ludvig var väldigt uttorkad trots att han druckit, men de gör ju av med så mycket vätska när febern är hög. Dessutom hade han åkt på grannarnas förkylning och det blev helt enkelt för mycket för hans lilla kropp. Efter dropp i 2 dygn och en dunderkur penicillin började han bli lik vår vanliga Luddetuss. Dvs busar mer under en dag än Agaton gör på ett år, bråkar med sömn men är också världens gladaste härligaste charmtroll. <3

Tänker på alla dem som litar mer på en anonym person i andra änden av telefonen än sin egen instinkt, som nöjer sig... Ska man verkligen behöva kämpa och slåss för att bli tagen på allvar? Hur många dödsfall och komplikationer på enkla fjantsjukdomar hade kunnat undvikas? Förstår såklart att sjukvården måste prioritera för att hinna med, men kanske borde dem försöka lyssna mer på föräldrar som känner sina barn bäst.